Utvecklingssamtal, godis och skrivande

Håhåjaja. Livet kom visst emellan här. Jag sitter just nu och planerar min B-uppsats i Historia för fullt. Letar litteratur, inriktning på min forskning osv och det är inte lätt. Särskilt när jag som igår hade kommit på något riktigt bra att forska om (handlar om en viss stad), och så ser jag till min fasa att det redan är skrivet flera avhandlingar om just detta! Just om denna stad med exakt den forskningsinriktningen som jag hade tänkt mig! Men gaaaahhhhh! Jag blir tokig. Så nu har jag tänkt om och ska jämföra två städer kring den här frågan istället. Det kan ju bli bättre kanske, så det var väl förhoppninsgvis någon slags mening med detta.
 
Idag var jag på utvecklingssamtal för sonen. Han går i tvåan, och det går bra för honom i allt utom engelskan och att städa upp efter sig på fritids... Ähum. Jaja. Vi får väl ta lite samtal med honom sedan om det här med att plocka undan efter sig (han har inte svart bälte i det hemma heller), och så får vi öva mer engelska med honom hemma. Det blir nog bra det här.
 
Efter samtalet kände jag att nu var det dags för en påse godis. Jo faktiskt. Jag var så sugen så jag höll på att smälla av, så jag kände i min sockerdrogade hjärna att jag behövde lite socker. Så blev det. Nu en påse senare undrar jag bara: var det värt det? Både ja och nej. Ja eftersom det var så sjuuuukt gott (har längtat efter godis hur länge som helst), men nejet väger tyngre eftersom jag egentligen inte mår bättre av det. Bara en slags "quick-fix" för att dämpa sockersuget, som snart kommer att växa till sig. Nåja. Vi får se om jag lyckas/orkar bekämpa sockermonstret igen. Just nu finns inga krafter alls.
 
Så nu tar jag min dator och sätter mig och skriver lite istället. Det brukar få mig att må bra. 14 310 ord är jag uppe i nu. Känns toppen.
 
Hej dag!