Så less, men kämpar på ändå

Kom nu sommarloooooov!! Jag vill ha lov NUUUU! Helst nyss. Jag är så ofantligt sliten i år på ett sätt som jag inte upplevt hittills, vilket förstås påverkar viktnedgången (den numera obefintliga). Men jag har börjat rätta mig i ledet igen efter nästan 2 veckors excesser, så idag var första gången på länge som jag skriver in allt jag äter i viktväktar-appen igen. Det känns bra just nu, så jag hoppas det fortsätter så.
 
Träningen numera är helt avskaffad. Har inte varit på en promenad ens, men ska försöka komma ut idag om det inte börjar regna igen! Så in i dödens trött på detta ombytliga väder. Jag vill ha sol och värme! Vilken tur att vi ska till Turkiet i sommar så vi får lite sol på kroppen och knoppen i alla fall om nu vädret skulle bli ruttet i sommar. Om jag tittar ut genom fönstret så ser det mörkt ut för promenadväder... Blåsvarta moln tornar upp sig... Hoppas det är tillfälligt bara.

Nej, nu ska jag fortsätta med min uppsats. Är hemma med hostig son idag, och då passar jag på att skriva. Även om det är mycket kvar, så börjar jag se ljuset i tunneln. Om lite drygt en vecka ska den skickas in till min handledare för en första genomläsning, och om 2 veckor ska den vara klar! Gulp! Men jag fixar det.

Frosseri deluxe...

Usch! Fy! Blä! Idag har det INTE gått bra alls med maten. Jag har varit stressad idag, och det har förstås speglat av sig på maten. Vi hann inte äta någon bra middag hemma eftersom vi skulle iväg och hämta vår nya, fina bil, utan det blev ett par skivor falukorv på stående fot i köket. Väl hemma så blev det paniksteka lite korv och äta pasta till bara för att få bort hungern. Efter det gick det bara åt pipan. Jag hittade till godisskåpet och där fanns massor av påskgodis och annat mumsfilibabba kvar. Japp, jag gick lös på godiset och har nu ätit så jag mår illa och allvarligt funderar på att gå på toa och spy upp allt.
 
Hur kunde det gå så fel? Vad hände? Jag som imorse vägde mig på en fin vikt på 90,4 och tänkte att jag inte har så mycket kvar innan jag får se den där efterlängtade åttan igen först i min vikt. Men den får tydligen vänta ett tag till, för nu lär vikten studsa upp igen som en gummiboll.
 
Usch, är så besviken på mig själv att jag lät det ske. För det var ju exakt vad jag gjorde. Jag LÄT det ske. Min sockermissbrukarhjärna bara krävde av mig att ta det där återfallet i sockret igen, och nu sitter jag här och mår pyton både fysiskt och psykiskt.
 
Jaja. Innerst inne så vet jag att det är en lång process att lära sig bli fri demonerna, och det enda jag kan göra är att resa mig upp från diket, borsta bort smutsen och torka tårarna och snoret och kliva upp på den rätta vägen igen. För det SKA gå. Det bara SKA!
 

Viktplatå?

Jag hatar när det tvärnitar på vågen och inget händer. Nu är jag där. Jag står still på 90,5 ungefär och det vägrar släppa trots att jag hållt mina points hela veckan. I början av veckan gick jag t.o.m. UPP! Jag blir galen. Det är just när det här händer som jag har så lätt att ge upp och bara skita i allt. Så många ggr som jag försökt gå ner i vikt och så stannar jag vid den här vikten och kroppen bara tvärvägrar släppa ifrån sig ett enda gram till. Så satans drygt. 

Jag läste någonstans att kroppen stannar på en vikt där den trivs, men jag har väldigt svårt att tro att den trivs på ett BMI där jag fortfarande räknas som fet. Suck. Det måste nog vara en platå jag hamnat på, och nu måste jag ta fram tjurskallen i mig som ligger begravd någonstans, och börja kämpa. 

Tur jag ska på viktismöte ikväll så jag får lite pepp... 

Bild tagen i Ishotellet i Jukkasjärvi i påskas.