Utvecklingssamtal, godis och skrivande

Håhåjaja. Livet kom visst emellan här. Jag sitter just nu och planerar min B-uppsats i Historia för fullt. Letar litteratur, inriktning på min forskning osv och det är inte lätt. Särskilt när jag som igår hade kommit på något riktigt bra att forska om (handlar om en viss stad), och så ser jag till min fasa att det redan är skrivet flera avhandlingar om just detta! Just om denna stad med exakt den forskningsinriktningen som jag hade tänkt mig! Men gaaaahhhhh! Jag blir tokig. Så nu har jag tänkt om och ska jämföra två städer kring den här frågan istället. Det kan ju bli bättre kanske, så det var väl förhoppninsgvis någon slags mening med detta.
 
Idag var jag på utvecklingssamtal för sonen. Han går i tvåan, och det går bra för honom i allt utom engelskan och att städa upp efter sig på fritids... Ähum. Jaja. Vi får väl ta lite samtal med honom sedan om det här med att plocka undan efter sig (han har inte svart bälte i det hemma heller), och så får vi öva mer engelska med honom hemma. Det blir nog bra det här.
 
Efter samtalet kände jag att nu var det dags för en påse godis. Jo faktiskt. Jag var så sugen så jag höll på att smälla av, så jag kände i min sockerdrogade hjärna att jag behövde lite socker. Så blev det. Nu en påse senare undrar jag bara: var det värt det? Både ja och nej. Ja eftersom det var så sjuuuukt gott (har längtat efter godis hur länge som helst), men nejet väger tyngre eftersom jag egentligen inte mår bättre av det. Bara en slags "quick-fix" för att dämpa sockersuget, som snart kommer att växa till sig. Nåja. Vi får se om jag lyckas/orkar bekämpa sockermonstret igen. Just nu finns inga krafter alls.
 
Så nu tar jag min dator och sätter mig och skriver lite istället. Det brukar få mig att må bra. 14 310 ord är jag uppe i nu. Känns toppen.
 
Hej dag!
#1 - - Biggie:

Det verkar vara mycket nu... :-/ Hoppas på snar förbättring.

Svar: Tack, det hoppas jag med. <3
Nina W

#2 - - Simply:

Ibland faller man,så är det bara,själv jobbar jag med att hitta någon slags balans och kontroll,ett slags hopp om att en kaka eller några godisbitar inte ska *dra* igång ngt okontrollerat,du kommer nog fram till vad som fungerar för dig,se på vad BRA saker du uppnått!!

Svar: Tack snälla för pepp. Just nu är jag sjukt omotiverad, men jag hoppas att jag snart ska hitta det igen.
Nina W

#3 - - Joline:

Beronde på vad man har för taktik och filosofi så tänker jag nog att det är dom gånger som man verkligen är sugen som man ska få äta. Men det är viktigt att inte spåra ut. När jag äter onyttigt försöker jag att njuta av det jag äter och nte kasta i mig i farten eller liknande. Men kämpa på, du är snart på banan igen!

Svar: Tack snälla du för din kommentar. Jag har verkligen svårt för det där med måttlighet. Har jag börjat äta fel då fortsätter jag bara av farten, för "jag har ju ändå misslyckats". Jag spårar lätt ur och har svårt att komma upp på vägen igen. Just nu är det jättetungt, för det är en massa andra saker som spökar i mitt liv som gör att jag har svårt att tänka på viktnedgång. Men det kommer. Någon gång. Vilket århundrade som helst nu... ;)
Tack för pepp. Det behövs. <3
Nina W